Ont

Det blir lite glest med uppdateringarna för tillfället, för jag har fått så infernaliskt ont i ryggen att det är svårt att sitta länge nog för att skriva (jag arbetar på att få herr Dahlstrand att bli min privatsekreterare och "översätta" handskrivet till datorn, men än så länge är jag inte så framgångsrik...)nånting. Förhoppningsvis ska jag väl inte ha ont i ryggen tills dess Dunderklumpen kommer, men tills vidare får jag inta mer tillbakalutat läge och återkommer så fort det känns lite bättre!

Baddag

I dag har prinsessan "splash day" i skolan, dvs de har satt upp en massa vattenspridare, små plaskbasänger och vattenlekbord. Perfekt i värmen och om jag känner prinsessan rätt, mycket uppskattat!

Naturligtvis är detta de pryda amerikanarnas hemland, så alla barn uppmanades komma i badkläder. Inga nakna sommarbarn här inte, även om de bara råkar vara två år... Håhåjaja, jag visste väl att det fanns nån anledning till att en baddräkt inhandlades till Mathilda tidigare, fast herr Dahlstrand klagade över hur onödigt det var. Och visst, jag håller med, för i vanliga fall räcker det ju bra med badblöjan ifall nu nånting behövs överhuvudtaget (och i typ allmäna pooler kan det ju faktiskt vara lite fräsht med det.), den både "täcker" och förhindrar läckage, men å andra sidan, om nu alla andra barnen i skolan har baddräkt, hur kul hade det varit för Mathilda att vara den enda utan? Mamma Dahlstrand har klara minnen av hur viktigt det var som liten att "vara som alla andra". Kanske inte nåt man tänker på när man är två år just, men man vet ju aldrig... Mamman vill förresten fortfarande vara som alla andra (mammor) också, så stor hon nu är ;-)...

Redan Måndag igen

Helgen avlöpte som vanligt FORT, även fast den var lite tråkig, eftersom herr Dahlstrand kaklade vårt trappsteg utanför ytterdörren (ja jo, det är SAMMA trappsteg som förut, det har bara tagit, ehm, TID...) och därför inte syntes till under större delen av helgen. Så det blev mycket innetid för Mathilda och mig, tyvärr får jag väl säga, eftersom det är så... just det, varmt och jag håller på att få värmeslag bara jag sticker ut näsan utanför dörren. Men jag ska egentligen inte klaga, för var det någons näsa som just stack ut mer eller mindre två dagar på raken i 35-gradig värme (eller nä, värme är baske mig ett alldeles för vagt begrepp här, nu pratar vi våt-varmt ugnsomslag, varken mer eller mindre.) så var det ju just herr Dahlstrands. När han kom in med jämna mellanrum var han så svettig att han i princip såg ut att ha badat. Då tyckte jag synd om honom, för när herr Dahlstrand klagar över att det är varmt och svettigt, då ÄR det det. Han är inte den (till skillnad från sin överkänsliga fru) som "gnäller" i onödan. Att han sedan tillbringade lördagen i en vit skyddsoverall dessutom gjorde väl inte saken bättre direkt. Och skam den som ger sig, nu är trappeländet, jag önskar att jag kunde säga färgigkaklat, men i alla fall NÄSTAN färdigt. Hurra, hurra hurra! Nästan. Nästa helg ska han visst gucka med fogmassa och vad det nu är, så jag ropar inte hej än. Nogrann är han, min man, men nogrannheten går inte alltid så fort... ;-)

Nåja, vi hann väl med lite annat än bara kakling också. Herr Dahlstrand hann till exempel med att spela poker i fredags kväll och dessutom vinna lite pengar (fast de spelar mer för att det är roligt, så det är inga stora insatser), vilket var duktigt tycker jag. Jag är världens absolut sämsta pokerspelare och därför spelar jag av princip inte poker (hur kul är det att spela för att förlora liksom?) och är mäkta imponerad av de som kan. Jag är inte bara dålig på att bluffa och ljuga, jag har dessutom världens sämsta pokerfejs, så jag har insett att jag nog får ägna mig åt andra spel istället. Appopå spel; Den första (och enda) gången som maken och jag spelade monopol (även det ett av mina hatspel, men vad gör man inte när man är lite nykär ;-)?) så fick jag så dåligt samvete när det gick dåligt för Claes (och faktiskt så osedvanligt bra för mig att jag tror att jag höll på att vinna hela alltet innan vi slutade spela) att jag omedelbart erbjöd honom flickväns-rabatt när han hamnade på mina gator, samt att låna honom pengar utan ränta om han behövde. Snällt och ingenting konstigt med det, tyckte jag själv. En högaktningsfull förolämpning mot hans manlighet och sportsmannaskap tyckte maken som snarare blev arg än tacksam och vägrade ta emot "allmosor och fusk" - och därmed förlorade... Jaja, män är så konstiga ibland ;-).

I alla fall, tillbaka till helgen. I lördagskväll var det "gårdsfest" lite längre bort på gatan med typ halva grannskapet inbjudna. Killen som ordnade det hela hade grillat en massa kött och så tog alla med sig typ dippar och chips eller vad man nu ville. Himla trevligt var det, även om vi väl inte kände allt för många där och prinsessan hade highlife och blev bjuden på både chips och kakor, så henne gick det ingen större nöd på.I söndags mastodont-kaklade herr Dahlstrand hela dagen mer eller mindre och på kvällen kom vännerna K och E med lilla I över på ribs-middag. Även det trevligt, även om det kanske hade varit aaaningen trevligare om herr Dahlstrand inte hade kaklat typ fram till fem minuter innan gästerna skulle komma och därför stod i duschen när de kom, men så var det som det var och det blev bra i alla fall, med både margerithas (för alla utom mig), krabbdip, ribs och potatissallad. Texas-amerikanskt så det förslog ;-).

Dagar som kommer och går

...Och vips så har det gått över en vecka sedan man uppdaterade! Oj, så det kan bli!

För närvarande tror jag vi undsluppit magsjuka här i västerled med blotta förskräckelsen. Loppan började plötsligt att kräkas i går morse och var så ynkligt hängig som bara en liten loppa kan bli. Men efter två kaskadkräkningar och fyra timmars middagssömn verkade hela "sjukan" vara över och hon är, trots lite feber idag, sitt vanliga pigga jag. Tur det, säger jag bara, för det finns verkligen ingenting som är värre och äckligare vad gäller sjukor, än att ta hand om kräks. Särskilt andras kräks då. Jo, ok, det skulle vara att vara gravid OCH magsjuk, det är ännu värre. Så på det stora hela tycker jag att vi kom billigt undan. Visserligen så hade vi en loppa som hoppade hur glatt och piggt som helst i går kväll, när det var dags att sova, men vem skulle vilja gå och lägga sig klockan åtta när man sovit fyra timmar på dagen? Bortsett från mig då, som jämt är trött nu för tiden ;-)...

På tal om loppor, så tänkte jag att det nog är dags för en liten Mathilda-uppdatering, så här på 2-år och 2-månadersdagen, det var länge sedan:
Mathilda tycker om:
Sina barnprogram (främst då Maisy, Blues Clues och Dora the explorer, men även svenska DVD med Totte, Emma och "Boppa" (Bolibompa)), bada och plaska, att duscha, läsa böcker (både själv och när man läser för henne), sin napp och snutte, sin bäbisdocka "Elli" (Elliot, döpt efter kompisen I:s lillebror), laga mat i sitt kök, traktorer, lasbilar och grävskopor, att sjunga och lyssna på musik, att räkna, att åka ruschkana, att gunga, korv, pannkaka, flingor och mjölk, brockoli, majs, bönor, ärtor, ris, makaroner, ketchup, kyckling, välling, jordnötssmör, yogurt, "bubbles" (läsk eller mineralvatten), glass, hallonkräm, ost, tårta, att hoppa, busa med pappa ("pappa häst"), kojor, att hjälpa till att laga mat, djur, att vara naken.

Mathilda tycker inte om:
Att dela med sig av sina leksaker, att åka till skolan (men när hon väl är där går det väldigt bra), kött, fisk, smörgåsar (andra än varma mackor och jordnötssmörs-dito), de flesta maträtter, gröt, sallad, tomat, att borsta håret, att klä på sig, att byta blöja, att ha barnvakt, leka själv någon längre stund, när man stänger av tv:n, att handla mat i affären, och i princip att inte få göra precis vad hon vill, när hon vill.

Mathilda kan:
Räkna till 12 på engelska, sjunga "abc-sången", räkna saker hon ser (om hon är på humör), vissa färger (även det beror lite på humör. Ibland är allting gult ;-)), nästan cykla (hon når inte riktigt fram till pedalerna än), ta av sig byxor/kjol och strumpor själv, känna igen de flesta vanliga djurarterna (men inte skillnad mellan ex häst och åsna) både vilda och tama, säga "thank you" och "please", komma ihåg saker man pratat om/lovat henne förut, säga vad mamma och pappa, samt kompisarnas mammor, heter.

Mathilda säger:
Tre-ordsmeningar blir allt vanligare. Ibland kommer långa, långa meningar som är väldigt svåra att förstå, annat än vissa enstaka ord, men viljan finns där.Hon blandar svenska och engelska ord ganska hej vilt, men bygger i huvudsak meningar på svenska med oss och på engelska i skolan och har vad lärarna säger,inga problem att göra sig förstådd. Vi märker att hon gärna övar på ord på ett språk i taget, antingen säger hon bara det på svenska eller bara det på engelska, men hon förstår båda. Hon är duktig på att tala om vad hon vill (och inte vill. Hm) eller vill ha och tar tålmodigt om det om vi inte förstår."Nusse" = snutte"kack kack" = backpack (ryggsäck)"dance" = lyssna på musik, dvs hon vill sätta på en cd-skiva"No more" = Jag vill inte ha/göra mer, alt sluta"öppna" = både öppna och ta av (tex tröja eller liknande)"Mat" = lagad mat, dvs mest sånt som Mathilda inte är så intresserad av."acorn" = både ekollon (vilket är helt rätt) och av någon anledning också popcorn"Tida" = Mathilda själv"Art" = rita/måla

Baddräkt för stora magar

Jag är i desperat behov av en ny baddräkt. En baddräkt med magrum, framför allt. De jag har börjar se misstänkt små ut, eller snarare som om jag inte fattat att de är för små, utan försöker klämma in mig i barnstorlek. I första hand över magen då.

Jag hade någon vag förhoppning om att jag inte skulle behöva nån baddräkt här i sommar, för jag tänker i alla fall inte bada (tänkte jag), det är alldeles för varmt. Hm, jag hade visst glömt bort att det är väldigt SKÖNT att bada när det är alldeles för varmt, för då blir man plötsligt mindre svettig. Man blir alldeles jättesvettig av att sitta och titta på när andra badar, det är då ett som är säkert. Så jag gav upp, jag kan inte gå i två månader till och inte kunna bada, det går inte. Sagt och gjort, mot Target!

Min idé om en baddräkt med magrum: Nånting á la normal tankini, bara med lite längre "linne". Och så typ hotpantsstuk på underdelen, lite ben så där. Sån som jag redan har alltså, fast större gärna då.Dumma amerikaners idé om baddräkt med magrum: A-line top, modell "mindre tält" och till det underdel som man väl mest av allt kan likna vid GIGANTISKA mormorsunderbyxor. De går i alla fall upp över magen... Eller rättare sagt, de går upp över magen, brösten och ungefär säkert över halsen också, om man bara drar lite extra. Beach 2005 känns alldeles extra långt bort, som om det inte redan kändes avlägset. Jag funderar allvarligt på att helt ignorera alla eventuella badlustar, för det är tveksamt hur eländigt det får bli. Huuuu! Nu måste jag nog gå och leta lite på internet och se vad jag kan hitta. Säkert nånting bättre, dyrare och som inte går att prova. Det kan i alla fall inte bli värre.

Helg igen

Helg har det varit och fler dagar än så och jag har mest bara vara kvällstrött. Därav inga uppdateringar. Man skulle ju kunna tänka att det gick att uppdatera på dagarna också, typ när Mathilda sover middag, men se det går inte alls; Antingen (mest troligt) sover jag nämligen middag själv (fast det inte var tänkt så) eller så har jag haft ett trängande behov av att spela Cubis... Det är nåt mysko med såna spel, a la Tetris, för de är helt beroendeframkallande, fast man mest blir arg på dem och framförallt på sig själv för att man ödslar en massa tid... Men spelar, det gör man. Så därför blir det inga uppdateringar förrän på kvällarna -tänker jag. Och så somnar jag. Av utmattning från allt Cubis-spelande må tänka...

I alla fall har vi väl hunnit göra några andra saker än sova och spela dumma spel (vi och vi, herr Dahlstrand ska inte anklagas för nåt Cubisspelande, det skulle nog aldrig falla honom in. Han är mycket mer diciplinerad och ståndaktig än jag, min gode man.). Vi var på gymmet i går och säga vad man vill om att vara gravid och träna, fort går det ju inte. Nu har jag i och försig mest styrketränat, för att undvika att belasta mina stackars fogar, men jag känner mig ungefär som Jenny 88 år; Den eventuella styrka som jag en gång kanske, kanske hade (och den var nu väldigt eventuell till att börja med, det ska erkännas, men ändå) den är så borta som aldrig förr. Jag sätter typ 2 kg på maskinen och så huffar och puffar jag tills jag blir alldeles matt av ansträngning. Till och med pensionärerna på gymmet lyfter tyngre än vad jag gör just nu! Och skrattar säkerligen åt mig i smyg... Men men, jag är i alla fall där och lite huffande och puffande är säkert nyttigt, oavsett orsaken. Inbillar jag mig.

Sedan var vi på fest på kvällen, hos herr Dahlstrands chef, vilket var utmärkt trevligt. Prinsessan fick vara hemma med ny barnvakt, vilket ledde till stora gigantiska gråtatacken när vi gick, men när jag ringde hem tio minuter senare så hade det ätits glass och dansades det framför tv:n, så jag tror att hon överlevde ;-). Sedan måste jag nog ha ett litet samtal med barnvakten, för hon hade "stränga" (nåja) order om att prinsessan skulle lägga sig vid 20-tiden senast och vad säger hon när vi kommer hem om inte: "Ja Mathilda hade inte alls nån lust att gå och lägga sig, så hon somnade inte förrän 21.15" Men hallå!?? Mathilda har ALDRIG lust att gå och lägga sig, om man skulle vänta på att hon skulle få lust, skulle hon väl somna stående av ren utmattning, men hon går och lägger sig ändå, därför att vi bestämmer att hon ska göra det. Och så somnar hon på tre sekunder (oftast). Det är helt enkelt inte hon som bestämmer, för hon förstår inte att hon är trött. Men visst, inte gör det så mycket om hon är uppe sent nån kväll och jag gjorde ingen stor grej av det, problemet är bara att lilla fröken inte på nåt vis sover längre om hon går och lägger sig senare (gjorde hon det skulle hon nog aldrig lägga sig före midnatt på helgerna om herr Dahlstrand och jag fick välja ;-)), istället vaknar hon och är arg, outsövd och vi får alla tampas med en mycket grinig prinsessa fram till lunch och middagsluren. Fast det kunde ju inte barnvakten veta.