Torsdagsfunderingar

Väldigt viktiga frågor att ta ställning till just nu:
1. Ska jag flytta över de (nåja nästan) dagliga funderingarna till en blogg och överge dagbokslandet, efter mer än två år? Jag är så TRÖTT på att det alltid är "upptaget" där, när jag vill skriva, men vad ska jag då göra av mitt arkiv? Om jag slutar skriva där, försvinner ju mitt konto efter ett tag och jag tror varken att jag har tid eller ork att sitta och flytta över två år av gamla anteckningar... Gah!
2. Är texten på de dagliga funderingarna för stor för "alla andra" att läsa nu, när den är lagom för mig? Jag misstänker att det bara är min dator som är knäpp, men helt säker kan man ju aldrig vara...
3. Är nuvarande gästboken lika seg att ta sig in i för de 11 trogna läsarna, som det är för mig?
Jag är sugen på förändringar och uppdateringar här i västerled och ska man förändra så kan man lika gärna både förändra i grunden samt, förstås, förbättra. Så låt mig gärna veta!

I övrigt är det mest bara småfunderingar än så länge...

Dagen har avlöpt mycket ohändelserikt faktiskt, efter läkarbesöket i morse (och framför allt, efter att ÄNTLIGEN ha fått ätit "frukost" klockan halv tolv! Oj vad hungrig jag var!) så blev jag så trött, så trött, jag vet inte, men jag undrar om jag inte fick värsta blodsockerfallet, efter allt socker de petat i mig) att jag var tvungen att sova en timme, så det var skönt att Mathilda var i skolan. När hon sedan avhämtades så tog vi oss en liten tur till alltid lika köpvänliga Target där det inhandles både resebarnstol och "minitoasits" (eller vad man nu kallar en sån där liten extra sits, som man sätter på toastolen så att barn kan använda toaletten utan att se ut som om de håller på att ramla ner i den :-)) men framför allt; GUMMISTÖVLAR! Mathilda fick själv välja ut vilka hon ville ha och när hon väl gjort det, vägrade hon att ta av sig dem utan hade dem på sig hela vägen hem. Sedan invigdes de med gräsvattning (se dagens foto) och lyckan var nog i det närmaste fullkomlig för den minsta familjemedlemmen;-).

Helgsummering

I helgen har det varit ganska full fart här i västerled. Fredagskvällen tillbringade vi tillsammans med vännerna K och J, samt hemgjorda pizzor på grillen och sist men inte minst, chokladfondue till efterrätt. Mumsigt och trevligt!

I lördags åkte vi till stranden, för det var sånt jättehärligt väder. På stranden visade det sig blåsa en mindre sandstorm, så när vi åkte därifrån hade man verkligen sand precis överallt. Sanden är så himla finkornig och på något mystiskt sätt liksom klibbig, att det inte spelar någon roll hur man än borstar av sig, den sitter fast ändå. Vi åt picknic och jag satt i en solstol och läste min bokklubbsbok, medan Mathilda sprang runt i blåsten och bakade otaliga sandkakor med hjälp av pappa Dahlstrand. Det måste vara ganska mysigt för henne att ha så stora fria ytor att springa på. Tillsist fick dottern även bada i stora havet, vilket var en så stor hit att hon vägrade gå upp fast hon frös (vattnet var inte kallt, men det blev ju kallt att vara blöt i blåsten) så tänderna skallrade. Dock fann hon sig ganska fort, då hon fick på sig torra kläder och sitta i den solvarma bilen med napp och snutte. Eftersom det var en timme efter hennes vanliga middagsvila, så somnade hon som en stock innan vi typ hunnit lämna parkeringen.

I lördags kväll var vi ute och åt födelsedagsmiddag för K som fyllde år, på ett japanskt "steakhouse", dvs man sitter runt en stor häll där en kock steker kött och skaldjur. Ganska gott, men ack och ve vad man luktar stekos när man kommer hem! Eftersom vi har sån tur med barnvakter, så har även vår, hitintills i alla fall, pålitliga barnvakt bestämt sig för att överge oss. Förstår inte vad det är med oss och barnvakter/städtanter (fast städtant nr 3 har hitills varit till stor belåtenhet! När hon inledde sitt städande med att våttorka alla golvlister var jag redo att be henne flytta in hos oss permanent. Now that´s my kind of cleaning ;-))? Jag kan ha full förståelse för om de överger oss, men det faktum att det verkar vara så accepterat att bara inte dyka upp en vacker dag utan att ringa eller på annat sätt höra av sig, det förstår jag inte. Därför fick Mathilda också gå på japanskt stekhus, vilket funkade ganska bra; Hon gnagde lite på pinnarna och fascinerades av kocken som vispade runt med stekspadar och mat. Sedan blev hon jättetrött och ville bara sitta i famnen, men magiskt nog försvann sagda trötthet i samma stund som det serverades glass ;-). Jag är lite dubbel där vad gäller att ta med henne på restaurang, för å ena sidan tycker jag att det är så skönt att få sitta och äta i lugn och ro, och prata med andra vuxna så som de flesta, icke småbarnsföräldrar, faktiskt gör, när de går ut och äter middag. Å andra sidan så är det ju så att ju mer hon befinner sig på restauranger och andra ställen, desto bättre går det ju, ju mer lär hon sig uppföra sig. Herr Dahlstrand tycker att det mest är mysigt att ha med henne, men så äter han ju inte alla sina måltider, sju dagar i veckan med henne heller... Fast till hans heder ska tilläggas att han mer än gärna också springer efter henne om hon går med oss ut och äter, vilket jag HATAR. Inte bara för att jag faktiskt vill äta min mat medan den är varm, men också för att det är bland det tråkigaste som finns att jaga runt efter ett barn bland en massa stolar och bord.

Gårdagen tillbringades till största delen med lille E:s dop. Själva dopet var i den norska sjömanskyrkan, som liksom tjänar som en sorts skandinavisk kyrka, eftersom det varken finns svensk eller dansk dito här. Man kan ju (eller ja, man och man, JAG ;-)) fnissa lite åt att allting låter jättekul på norska, så även präster och psalmer, men det var ändå ett fint dop och det är ju inte direkt varje dag som familjen Dahlstrand går i kyrkan heller, så det var trevligt. Mathilda skötte sig faktiskt förvånansvärt bra; Det var ju väldigt intressant att E skulle "bada", hon tyckte om när alla sjöng och när själva dopet var över och gudstjänsten tog vid, så fick hon mutkex vilket höll henne sysselsatt en god stund. Dessutom var det familjegudstjänst och en liten barnkör som sjöng och det var hon ju jätteintresserad av. Det var väl bara på slutet, när det var böner och grejer som lilla frökens tålamod tröt, och det hade jag full förståelse för. Eftersom det var en massa andra barn där, så gjorde det heller inte så mycket att hon knatade lite upp och ner i gången med myror i benen. Sedan sov hon en timme i bilen och tillbringade eftermiddagen på doplunch/kalas på ett strålande humör. Inget av de andra barnen hade sovit, så de däckade lite till mans, men inte Mathilda! Hon pulade runt med leksakerna och framför allt I:s gummistövlar, som hon av någon anledning fullkomligt förälskat sig i. Jag hade inte tänkt köpa några gummistövlar, eftersom det är så varmt här och eftersom vi faktiskt inte är ute när det regnar i vanliga fall (ofta regnar det ju inte lite heller, när det väl regnar och mamma, så varande gammal dagisfröken till trots, förstår inte det där med "inget dåligt väder, bara dåliga kläder" - Här är ju faktiskt allt som oftast fint väder, så vad ska man ut och hasa för när det regnar? Då är det väl mysigt att vara inne!?) och vi ju inte har nån tomt att tala om, där hon skulle "klafsa" omkring. Men det var bara att kapitulera, gummistövlar ska inhandlas, det har jag nu lovat. Om inte annat kan hon ju ha dem när vi vattnar gräset eller nåt, för det brukar hon ju tycka är kul att hjälpa till med.

I dag var det faktiskt en regnig dag (och eftersom inga gummistövlar hunnit inhandlas), så vi har varit inne och bakat. Både matbröd och bullar blev det, så jag känner mig riktigt duktig - och trött i benen. Sedan kan man ju också konstatera, att herr Dahlstrands och min favoritdag i veckan är fredagar, för då stundar helgen tillsammans hela familjen. Mathildas favoritdag är måndagar. Då kommer sopbilen :-).

Det där med vilja

Det senaste med Mathilda är att hon i princip inte vill göra det vi ska göra, fast om vi sedan gör det så går det bra ;-).
Mathilda: "Park, park"
Mamma: "Vill du gå till parken, Mathilda?"
Mathilda (glatt): "Ok!"
Vi går ut och parken kommer inom synhåll:
Mathilda: "No park, no park."
Mamma (något förvirrad): "Men titta vad roligt Mathilda, där är ju parken! Och du kan gunga och åka slide"
Mathilda (argt och ledset): "NO PARK!!! Hem!!! No more park, no more park"
Mamma: "??????" Eftersom vi nu är i parken, så går vi i alla fall in, argt barn till trots.
Mamma: "Titta på alla grejer! Vad kul (jaja, mamma tycker att det är måttligt kul, men ska man nu ha positiv thinking och uppmuntra sitt barn så ska man)!"
Mathilda: ser sig omkring, säger dock ingenting
Två minuter senare springer hon omkring i parken som om det var det bästa hon visste (vilket det i princip också är, hon tycker att det är jättekul att vara där.) och av några tårar syns inte ett spår. När det sedan är dags att gå hem, utspelar sig nästan samma visa, fast omvänt då, för då ska hon naturligtvis inte gå hem... Sedan ska hon inte äta, fast hon vill äta, hon ska inte byta blöja, fast hon bajsat, hon ska inte bada, fast hon älskar att bada. Etc. Etc. Etc. Ungefär i evighet. Amen.

Mamma börjar (visserligen förvirrat, men dock) vänja sig och inser att det oftast bara är att tuta och köra, så blir det bäst. Mathilda varken KAN eller BÖR få bestämma över vad vi ska göra, annat än små bestämelser då, typ vilka skor vill hon ha på sig när vi går till parken. Hello trotsålder, jag ser dig i analkande. Spänn fast säkerhetsbältena så kör vi!

Glassrasism

Men kära, snälla nån: Nu får det väl ändå vara NOG tramsat!! Rasism i alla former ska självklart bekämpas, men det är nånting helt annat att aktivt gå ut och på nåt sätt leta reda på det, eller tolka in alla möjliga konstiga saker i det man ser. Vad är de för ena kufar, där på Antidiskrimineringsbyrån? Desperata nog att försöka allt för 15 minuters kändisskap/Smarta(-re än jag kan lista ut) samhällsdebatörer som vill väcka debatt/humorister som ser som sin uppgift att sprida dagens skratt (och sedan skratta själva i smyg åt att folk som jag själv ens orkar kommentera deras beteende som seriöst)/osedvanligt korkade pappersvändande byråkrater som inte har nåt liv? Who knows, men tokigt blir det i alla fall, snart säger de väl att all glass måste vara "multifärgad" eller nåt; Om chokladglass och lakritsglass är rasistiskt, så måste ju även vanilj vara det (fast åt andra, mer "ariska" håller då), för att inte tala om citronglass (elakt mot asiater) och jordgubbsglass (leder ju omedelbart tanken till rödskin, nej indianer, förlåt native americans menar jag förstås... ). Piggelin kanske klarar sig, om det inte anses nedvärderande mot trötta människor, för den är ju grön (ajajaj, det kan ju vara lite elakt förstås mot de som är "gröna av avund", det går ju inte) och blå glass borde ju kanske funka, så länge inga ET-liknande varelser dyker upp och råkar vara blå. Gah så jobbigt att vara politiskt korrekt!

I går var vi på basketmatch (mitt livs första) och fick lyxa till det hur mycket som helst, eftersom vi hade VIP biljetter (som Claes vunnit på jobbet genom att köra go-cart som en blådåre ;-). Även om jag misstänker att han gjort det även om det inte funnits något pris. Han tyckte det var kul!) som både gav oss sittplatser på mittlinjen fem meter ifrån planen OCH gratis mat och dricka! Sämre kväll kan man ha det (även om matchen väl inte var så där jättekul), jag insåg naturligtvis att det är så man ska roa sig här i livet, varför trängas med pöbeln när det finns lyx ;-)? Synd bara att det väl var ungefär första och enda gången jag fick vara VIP och lyxig, nu har jag alltså att välja mellan att betala tusentals kronor mer för allting jag vill göra, eller aldrig mer gå ut. Hm, fast det är klart, så många extra tusentals pengar HAR vi ju just inte, så resultatet blir nog detsamma oavsett; Jag får aldrig gå ut... Håhå, det blir till att inse att pöbeln, det är jag.

I dag var det EFIT, bilder finns här

Födelsedagshelg med efterföljande utmattning

Så har det firats födelsedag i dagarna två och bortsett från en ganska trött mamma, så verkar även den nyblivna två-åringen ha festat ut sig ordentligt: I natt sov hon hela natten utan att vakna en endaste gång (hurra, hurra, och kors i alla tak! Är det så här det känns att få sova!?) samt somnat igen klockan 11 i förmiddags på vår säng. Alldeles frivilligt kröp hon upp bredvid mig och somnade. Den stora frågan är om det är möjligt på något sätt att ha födelsedagsfirande varenda dag hädanefter. Ok, det tar bort lite av det roliga med att ha födelsedag och vännerna kanske inte riktigt vill gå på tårtkalas varenda eftermiddag, men om de slipper köpa presenter så kanske vi kunde locka hit dem åtminstone nån eller ett par gånger i veckan... Vad gör man inte för lite nattsömn?

Allt avlöpte i alla fall väl, från tårtor till presenter och Mathilda har fått en väldans massa nya fina saker. Mycket "bäbis"-relaterat förstås, två nya docker blev det, docksäng samt dockbarnstol. Och så diverse dockattiraljer. Den nya favoritbäbisen var en liten pojkdocka (eller ja, anatomiskt sett så är det väl en "neutrum"-docka, men "han" hade blå kläder, så jag antar att det betyder att det ska vara en pojkdocka, men vem vet ;-)) som Mathilda snabbt döpte till "bäbi Elli" (Elliot) efter bästisen I:s nyfödda lillebror. Förutom alla dockgrejer fick hon även några pussel och böcker, en gräsklippare som blåser bubblor, lera med tillbehör, lite kläder samt ett "björn (eller "brörn" på Mathilda-språk)dockskåp", som hon också är mycket förtjust i. Det gick helt klart ingen nöd på henne vad gäller presenter :-)!

Dagen idag avlöpte väldigt i lugnets tecken, herr Dahlstrand "tog igen sig" på golfbanan och Mathilda och jag lekte med de nya leksakerna (hon) och läste klart den senaste deckaren (jag). Man blir tröttare än vad man tror av att ordna barnkalas och baka tårtor. Dessutom träffade vi den nya städtanten, som verkar väldigt trevlig även om jag är klart skeptisk tills dess att jag 1) vet att hon kommer på torsdag som hon sa och 2) städar ordentligt. Kom inte och säg att bränt barn inte blir skeptisk mot städtanter ;-). Men hon pratade till och med om stegar för att damma takfläkten, så det hela bådar gott ;-)!

Nu ska jag sätta mig och ta itu med alla helgens bilder. Foton från Mathildas födelsedag och kalas kommer i morgon!

Födelsedagsförberedelser

Mathilda tror nog att det här med att fylla år är nånting som hon kommer att göra varenda dag framöver. Fast hennes födelsedag inte är förrän i morgon, så började firandet i dag, med cupcakes i skolan (eftersom hon ju inte är där på fredagar). Vi har pratat lite om att det är hennes födelsedag snart (återigen, abstrakt begrepp, men jag misstänker att "på fredag" hade varit lika luddigt det i en två-årings öron) och att man får tårta, eller "cake" som Mathilda säger då. I lördags när vi var ute och åt så drog vi dessutom en liten vit lögn om att det var Mathildas födelsedag, så då fick hon ju gratis glass (jag vet, det är inte helt ärligt, men å andra sidan så var det ju NÄSTAN hennes födelsedag, och gör man det bara en gång om året så spelar det ju egentligen ingen roll på vilken dag, huvudsaken är väl att man inte fyller år varenda gång man går på restaurang ;-)) och då lärde hon sig ordet "birthday". Så i morse när hon vaknade och jag frågade henne vad hon ville ha till frukost svarade hon helt sonika "cake" och när jag sa att vi inte hade nån tårta till frukost så lade hon för säkerhets skull till "cake birthday"... Vad ska man säga om det? Vår dotter tycker om "cake" :-). Det enda som fick henne att vilja gå till skolan var att hon såg att vi hade cup cakes med oss, och att de skulle man få äta när det var "snack"... Och åt gjorde hon med besked, jag önskar att jag hade haft kameran med när det var dags att hämta henne, för jag möttes av en strålande glad Mathilda med choklad i precis hela nyllet! Som det ska vara när man äter tårta.

Den mesta av min "lediga tid" (dvs när Mathilda är i skolan) gick i dag annars åt att handla inför barnkalaset på lördag. Jag begav mig till Arne´s (som amerikanarna förstås uttalar "Arniis" och inte nåt svenskt Arne, men det gör vi och jag tycker det är lika kul varje gång) som är en gigantisk affär där man kan hitta ungefär precis allt man önskar, och även en del som man inte hade en aning om att man önskade men snabbt inser att man inte kan leva utan, till olika fester och kalas; Allt ifrån bröllop, till examensfester och ett-årskalas. Det är kort sagt den perfekta kalasaffären, vad man än letar efter. Varje gång jag går dit förstummas jag över att det verkligen finns ALLT att köpa, grejer som jag ibland suttit hemma och tänkt att "hm, varför finns inte sånt att köpa" - jag skulle bara ha åkt till Arne´s för där finns det, nästan garanterat! När det inte är utplockat och utsålt, vilket händer allt som oftast och även idag. Mitt första val till "bordstema" var att ha Sesame Street och då framför allt Elmo-figuren, som ju är Mathildas stora favorit, men det fanns bara Elmo tallrikar kvar och allt annat i serien var slut (dukar, servetter etc), så det funkade ju inte alls. Så det fick bli fjärils- och blomtema istället, Mathilda tycker mycket om "fyes" (Butterflies), så det blir bra det också. Och så kunde jag kombinera tallrikar och servetter med billigare enfärgade dukar och muggar, så blir det billigare dessutom. Dessuom hade de hyllmetrar med party favors, dvs små leksaker och grejer att lägga i fiskdammspåsarna. Det svåra var bara att hitta grejer som är för barn under tre år, för alla roliga leksaker har småbitar eller annat som gör att de kommer med gigantiska varningstexter. Nu är väl en del av de varningstexterna lite överdrivna, men jag skulle ju verkligen inte vilja att nån av Mathildas kompisar skulle sätta i halsen för att de satt och gnagde på nånting som vi gett dem, så jag avstod från det ändå. Tillsist hittade jag i alla fall en hel del roliga småsaker, som kombinerat med typ klubbor och annat "stort" godis säkert ska passa även två-åringar. Jag är inte så förtjust i tanken på påsar fyllda med godis annars, Mathilda äter ju överhuvudtaget aldrig godis, och jag låter gärna bli så länge som möjligt. Å andra sidan vill man ju inte bli (ö)känd som den hypernyttiga mamman som bara ger bort russin eller nåt, det är ju inte heller så kul, så det fick bli en kompromiss ;-). I vilket fall som helst var jag mycket nöjd med mina inköp, trots att jag fick stå i kö för att betala i nästan 20 minuter och mina framfogar började protestera.

Nu återstår bara att åka tillbaka och köpa ballonger (heliumfyllda) på lördag, så är det färdigt. Vädret verkar dessutom vara på vår sida, det ska vara fint och soligt hela helgen, så det blir kalas i parken som planerat. I morgon ska "vi" (Mathilda brukar hjälpa till genom att äta upp smeten och fyllningen) baka tårtor och lite annat fikabröd, samt bjuda bästisen I på pannkakslunch. Fast först ska vi förstås sjunga och äta, just det, birthday cake PÅ RIKTIGT!

En liten utläggning om städtanter

Med risk för att låta som en total "desperate housewife": Jag har problem med våra städtanter. Den första kom aldrig när hon skulle, fast när hon kom städade hon fantastiskt bra och hann till och med stryka på de fyra timmar hon var här. Tyvärr försvann hon en dag hastigt och lustigt till Mexico och hördes aldrig mera av. Därav introduktionen av städtant nummer två. Städtant nummer två kommer som hon ska, men slarvstädar och går alltid för tidigt.

Från början skulle hon även passa Mathilda en del också, men då hennes begrepp av passande var att placera Mathilda, ensam, framför tv:n på nedervåningen (och då var hon typ 18 månader) i ett par timmar medan hon städade, så slutade den passningen ganska snart och vi ändrade istället dag, så att hon nu kommer en dag när Mathilda är i skolan i stället. I början när hon kom, så städade hon jättenoga och ordentligt, men i takt med att tiden gått har hon alltså börjat slarva mer och mer. Hon dammsuger runt möblerna och aldrig under dem, hon torkar inte av kladdmärken på dörrar etc, sånt som alltså syns hur tydligt som helst, däremot är hon väldigt bra på att ytstäda och lägga saker och ting i små prydliga högar så att det SER städat ut. Och visst, jag slarvstädar också allt som oftast, men det är i alla fall MITT hus och jag har inte betalt av nån annan att göra det heller. Däremot så talar städtanten alltid om för mig hur otroligt smutsigt det har varit och hon ber mig köpa diverse städmedel och grejer, vilket jag snällt gör, även om jag väl i mitt stilla sinne måste undra exakt HUR smutsigt ett hus hinner bli på 14 dagar och varför hon i såna fall, om det nu är så smutsigt, tycker att det är färdigstädat efter två och en halv timme, så att hon går hem då, men tar betalt för fyra timmar. Nåja, städtanter växer inte på träd (eller jo, här i Houston gör de nog det, men jag vill gärna ha en städtant som någon annan jag känner kan rekommendera, om man nu ska lämna dem ensamma i sitt hus liksom) och jag är ganska snäll, så jag köper badrumsrengörare och flyttar själv på sofforna för att dammsuga bort dammråttorna. Livet kan inte vara så där jättekul som städtant heller.

Varken herr Dahlstrand eller jag tycker att det är någon vidare bra idé att förse vår städtant med egen nyckel när vi rest bort, så därför har det blivit ett ganska långt hopp i städningen här under vårvintern, eftersom vi reste som små skottspolar till Sverige. Något som har lett till att det verkligen, på allvar, varit "very dirty" hemma hos oss :-), men det är ju liksom vårt eget fel. Så när vi kom tillbaka här senaste gången så ringde jag städtanten och frågade om hon kunde tänka sig att komma en timme extra nästa gång, mot mer betalning givetvis, för att göra en ordentlig grovstädning. Det kunde hon nu inte, för hon skulle ha med sig sin syster som hjälp och vad det nu var, varpå jag sa ok, då ses vi som vanligt. Nästa dag kommer städtanten, med sin syster, och jag tänker inte mer på det eftersom hon tidigare haft med sig sin dotter ibland som hjälp och mig spelar det liksom ingen roll om hon tar med sig hela släkten, bara det blir städat, vilket det ju alltid blir. De städar och jag får, som vanligt, en liten lista på olika grejer som hon vill att jag ska köpa och som jag köper. När de ska gå och jag betalar henne (jag gav lite extra betalt eftersom jag tycker att vi ju varit borta en del, som en trevlig gest och "ursäkt".), så säger hon bara att "idag kostar det dubbelt så mycket som vanligt." Va´, säger jag, varför det? Jo för att idag var hennes syster med och dessutom var det så "dirty". Först tänkte jag att "jaha, jo det är väl sant", men sen kom jag på att hon alldeles frivilligt tagit med sig sin syster, det hade hon ju uppenbarligen tänkt redan innan jag ringde henne och dessutom så har hon ju inte städat mer än vanligt! Dammsuga gör man ju liksom alldeles oavsett om det ligger fem eller tio dammråttor under sängen och det var inte tal om nån grovstädning a la fönsterputs eller nåt. Eller att vi kom överens om nån extra betalning innan, vilket vi faktiskt hade kunnat göra OM hon nämnt det. Så jag sa bara att jag tyvärr inte hade mer kontanter på mig och att extrabetalning var något vi måste diskuteras före hon städar, inte efter, så tyvärr, no more money. Varpå städtanten blev lagom småsur och gick.

Nu pratar hon ju inte så bra engelska, men hallå, så kan man väl inte göra!? Man kan ju inte komma överens om ett pris och sedan ändra sig hur som helst när det är dags för betalning. Det är ju som att gå på restaurang och beställa en pizza som kostar 50 kronor, få pizzan serverad, äta upp den och när det är dags för notan plötsligt krävas på 100 kronor istället! Jag kan förstå om hon tyckte att hon missat en del städning (ungefär två gånger totalt) hos oss för att vi varit bortresta, men det är ju ändå så att hon i såna fall antingen får dumpa oss för nån annan, vilket jag kunde ha förstått, alternativit diskutera det med mig för att komma på nån lösning, men inte bara klämma oss på pengar utan motprestation. Återigen, jag förstår att det är trist att vara städerska, men faktum är att de tjänar ganska bra, det är ju inte direkt gratis OCH det är hennes eget val (och något hon är stolt över, vilket hon SKA vara! Jag vill inte vara städerska, jag hatar att städa, så jag är full av beundran för folk som gör det.).

Så morreli morr på henne, operation hitta städtant nummer tre har nu inletts och på söndag kommer hon hit och "inspekterar". Vännen K rekommenderar henne varmt, men för att slippa höra hur fantastiskt smutsigt det är här (städtant nummer två fick mig alltid att känna mig väldigt skyldig och slarvig som tillät vårt hus att bli dammigt, även om jag inte riktigt förstod varför, för om jag sprang och dammade hela dagarna så skulle vi ju inte behöva nån städtant, så egentligen borde hon väl vara GLAD över att vi är ena lortgrisar ;-)?), har jag därför städat för städtanten idag ;-) och lär väl dammsuga ett par vändor till innan söndagen. Vi har minsann inga dammråttor under sängen, så det så... däremot ett par tre stycken under soffan. Ehm.

Alla dagar som kom och gick

Ibland tänker jag på raderna av Peter Le Mark... "Alla de dagar som bara kom och gick, inte visste de då att det var livet som de fick". Och så tänker jag på hur viktigt det är att verkligen försöka ta vara på dagarna som ÄR, försöka leva i nuet och vara i nuet utan att hela tiden (oftast) tänka frammåt. Det är ganska svårt, för vardagen är ofta sig så lik och det är så lätt att hela tiden se framemot nånting så att den tid man lever bara blir transportsträcka dit. Eller som att man hela tiden ser framemot helgerna, till exempel, och så är det fyra, fem dagar i varje vecka som aldrig riktigt räknas. Men då skulle ju bara dryga hundra dagar om året riktigt levas eller hur man ska säga och hur lätt är det inte då att vakna upp en dag och undra vart livet tog vägen!? Det är lite lättare när man har barn, för de är sådana NUTIDSmänniskor, det finns inget begrepp om vad framtiden är, den existerar liksom inte som annat än möjligtvis en frustration (hur slug är man när man säger "snart" till ett litet barn? Hur sjutton ska de veta om snart är om en minut eller tre år?? Ibland blir jag trött på mig själv), men jag försöker bli bättre på att stanna upp och hejda mig själv och njuta av det som är. Jag blir bättre, men det är lätt att glömma.

Så vad har vi gjort med dessa dagar som bara kom och gick? Tjaaa... Mathilda och jag har varit ute mycket, eftersom det varit väldigt skönt väder och det verkligen känns som om man måste passa på innan all fukt och värme riktigt kommer nerdimpande på riktigt på en. Mycket park blir det och faktiskt en hel del badande i plaskpool, till fröken Dahlstrands stora glädje. Hon är en sån liten badanka så det inte är klokt! I går fick hon ett fullkomligt raseriutbrott då hon inte fick bada på kvällen, utan istället duscha med pappa. Hon skrek "bada bada" genom hela duschningen. Hon är nämligen inte bara envis, hon börjar få rätt långt minne också ;-). I lördags var vi ute och åt riktig mumsig biff med vännerna J & K, vilket som vanligt var mycket trevligt. Mathilda skötte sig exemplariskt och mumsade kycklingnuggets och åt macka som om hon inte gjort annat än gått på restaurang i sitt liv. Till efterrätt fick hon en Sunday med ett tomtebloss i, fast det var servitören tvungen att ta bort innan det brunnit ut, för Mathilda såg mer än lovligt skeptisk (och rädd) ut. Kan man väl kanske förstå, vad var det för konstig brinnande glass som serverades ;-)? Hon lät sig dock väl smaka när det "läskiga" väl var över.

Diverse små födelsedagspresenter har inhandlats till den blivande två-åringen också, konstigt nog mer än jag trott ;-). Det blir ju lätt så när allting läggs undan i en garderob "i väntan" och så kommer man inte riktigt ihåg vad man köpt. Fast det är inte några stora grejer direkt. Hon ska få en jättesöt docksäng/vagga av farmor och farfar, något som jag är övertygad att hon kommer att uppskatta eftersom det mesta i lekväg just nu är "bäbisar", och så får hon en gräsklippare som blåser bubblor av oss (vad gör man inte för att själv slippa stå och blåsa och blåsa när man har ett barn som älskar "bubbles" ;-)?). Sedan blir det lite mer dockrelaterade grejer och sånt. Tårtkalas blir det på lördag, i vår park (hellre utomhus än sju små kladdiga tvååringar inomhus!), även om det nog blir en liten liten tårta även på fredag också. Vi har i alla fall tänkt att vi ska sjunga för henne på morgonen, vi får väl se hur det mottages :-). Eller om mamma och pappa orkar upp, med tanke på lilla frökens skrikiga nattvanor. Hm.

I övrigt har vi väl mest njutit av mathandling, tvätt, strykning, blöjbyten, gräsbevattning (än så länge är den nya gräsmattan vid liv i alla fall, peppar peppar), dammsugning, vårens första skrubbsår, vårens första mygg (fel, dem har vi inte alls njutit av, de är PEST. Jag bryr mig inte om hur mycket man ska njuta av det lilla, myggor är inte en av de små njutbara tingen i livet. Så det så.), sparkar i magen, att badkaret i vårt badrum gått sönder ("Inte bada, bada trasigt" för att citera Mathilda. Tur att hon har ett eget badkar.) och vi därför har en badkarsfront liggande mitt i badrummet, mer tvätt, disk, matlagning... Kort sagt vardagens små guldkorn ;-).

Liten frågestund

Jag har blivit dunderförkyld och eftersom hela huvudet, inklusive hjärnan, är insvept i snor, "roar" jag mig bara med att kopiera från dagens Hypodea:

Vad gör du just nu: Skriver det här, lyssnar på kvällsnyheterna och snyter mig.

När hånglade du senast: Hm, dagligt pussigos, räknas det?

Är du pinsam på fyllan: Säkerligen, fast det tycker jag ju inte själv. Just då ;-). Men nu var det så länge sen att jag inte ens kommer ihåg exakt HUR pinsam...

Vilken tid gick du upp idag: Vid halv åtta-tiden. Mathilda var fortfarande på vintertid och det tackade vi för.

När kräktes du senast: I början av januari tror jag. Mitt i den hemska graviditets-illmående-perioden var det i alla fall.

Vilken låt lyssnade du senast på/lyssnar på just nu: Är man småbarnsmamma, så är man... Jag tror att det var "sudda bort din sura min". Argh, så deprimerande, jag måste genast sätta på radion eller nåt, det här är ju patetiskt!

Har du sovit i din egen säng inatt: Jajamensan, om man inte räknar med en dryg halvtimme då jag sov på golvet i Mathildas rum.

Har någon annan sovit i din säng inatt: Jaha då.

Vad sa du allra senast, till vem & varför: "Vi ses snart, puss". Till herr Dahlstrand som jag ringde på mobilen när han är i parken med Mathilda. Varför? Tja, det är ju inte så där jätteartigt att bara lägga på utan att avsluta ett samtal ;-).

Är du kär just nu och varför: Ja som varje dag faktiskt! Varför? Öhhhh, dum följdfråga, inte vet jag, men det är väl roligare att vara kär i den man är gift med, än inte.

Har du sagt ”jag älskar dig” till någon idag: Ja.

Vem fick du sms ifrån senast & vad stod det: Oj, jag sms:ar i stort sett bara när jag är i Sverige, så jag minns inte.

Har du köpt nånting idag: Inte det minsta. Jag har inte ens stoppat näsan utanför dörren.
Vem ringde dig senast: Min kompis K. Hon ville höra hur jag mådde och vi bestämde att försöka äta (barnfri) lunch i morgon.

Är det lätt att förföra dig: Ja det är det nog, men det borde nog förföraren svara på, snarare än objektet...

Tycker du bäst om varm eller kall O´boy: Definitivt kall, om det är specifikt O´boy vi pratar om, annars tycker jag mycket om varm choklad också, men den bör helst vara gjort på det gamla hederliga "blanda kakao och socker själv"-sättet.